Krisprolls

Av någon anledning så är en av de saker fransmännen kopplar till Sverige "krisprolls", alltså skorpor. Jag får höra parodi på denna reklam (och alla andra krisprolls-reklamer sådär varje träning och kan väl säga att jag föredrar att kopplas till IKEA och Abba....

Äntligen lov!

Jag ursäktar min frånvaro härifrån men jag har helt enkelt haft fullt upp. När jag inte haft lektioner eller gjort läxor har det varit träning eller något annat som gjort att jag inte haft tid eller ork att skriva här. Men nu har jag två veckors lov att njuta av och efter matchen och klubbfesten på söndag bär det på måndag av till Sverige för en vecka i Kalmar. Känns ganska bra att få komma hem lite längre än en helg.

Rugbyn går lagmässigt åt skogen, men jag känner själv att jag lär mig massor och utvecklas hela tiden. Men det är bara att inse att någon har något emot Ovalie Caennaise den här säsongen. Förutom våra långtidsskador (involverande 6 korsbandsskador) så har vi för tillfället sammanlagt sådär 8 stukade knän, 10 stukade fötter, ett par trasiga axlar och tummar. Som att vi inte har nog med problem var vår fullback med om en bilolycka och blir borta 3 matcher. Tejpbudgeten har exploderat och ligger på sådär 120 € i veckan. Tur att kommunen ger oss 28 000€ till nästa säsong... Men nu återstår två matcher och vi hoppas kunna ta igen lite i alla fall.

Caen är annars ganska behagligt. Vi har inte haft regn på någon vecka vilket är väldigt ovanligt. Jag hade nog uppskattat lite regn då våra planer är stenhårda och gjorde så jag skrapade upp sådör halva ansiktet igår på träningen. Mindre mysigt.

Vad det gäller franskan så går det bättre. Jag kan numera blanda

engelska, svenska och franska utan större problem och behöver inte anstränga mig särskilt för att förstå vad folk säger. På lektionerna tror jag att jag och ryskan har en inofficiell tävling om vem som lyckas bäst (definitivt inte mitt val men vad jag har hört av andra i alla fall). Min rugby före skola/det här är faktiskt mitt sabbatsår-teknik verkar slå högre än att plugga hela helgerna. Där ser man...

Match mot ärkefienden USAP (ça pue...) med de gamla matchtröjorna och nya shortsen

Match mot Lons i smurfmatchstället

Melodifestival?

Hade jag varit hemma i Kalmar hade kvällens undehållning varit given: melodifestivalen. Även fast jag inte är ett fan så tillhör det nästan allmänbildningen att titta. Nu är jag inte i Kalmar och kan nog inte nämna mer än en finalist. Undebart. Jag tycker inte ens om schlager.

För att återgå till min reella vardag så har jag påbörjat min slapphelg. Ingen match, inget träningsläger, inga resor, ingen planering. Jag känner redan att behovet var stort av just en sådan helg då jag redan städat, tvättat, gjort hälften av nästa veckas läxor, lagat kläder, tagit en promenad och börjat förbereda mig inför kvällens utgång. Inte illa.

...

Dagen till ära är jag uppe tidigt (läs "för en gång skull vaknade jag mer än 45 minuter innan jag börjar) för att gå igenom det sista inför dagens contrôle continu med Madame vars hår frisörer skulle drömma mardrömmar om. Kan bli riktigt bra, kan bli sådär (provet alltså, inte håret) men ärligt talat så intresserar jag mig inte för olika modeller för hur man skriver brev till franska företag. När ska jag behöva skriva ett brev till ett franskt företag för att fråga dem varför de har skickat mig 500 000 parfymflaskor istället för de 350 000 jag beställde?

Macthen i helgen slutade med en förlust. Vi ledde med 6-5 tills det var 10 minuter kvar då de gjorde två försök och vi tappade både vinstpoängen och bonuspoängen. Men spelet börjar blir bättre och nu laddas det för fullt för nästa match mot Lons den 27.

Efter ett långt samtal med modern igår konstaterade vi att det finns fortfarande gentlemän. I min klass går 3 killar (plus en till i parallellklassen), totalt 3 ghanianer och en kille från Texas. Jag har hitills när jag går med dem aldrig öppnat en dörr. Om jag ska gå och de ska stanna reser sig någon av dem upp för att öppna dörren åt mig. Är vi på väg och sätta oss ner så drar de fram stolen åt mig. Jag blir lika ställd varje gång.

I veckan har det varit skolval på universitetet. Detta har inneburit att man har blivit bombaderad av diverse olika flygblad. Dagens höjdpunkt var när jag läste ett program där de begärde underjordisk parkering, förbud mot alla sorters studentavgifter och gratis kommunaltrafik för studenter. Jag känner kanske att andra saker är lite viktigare. Såsom värme i alla byggnader, golv i alla korridorer och något som täcker isoleringen så man åtminstonde slipper se källan till varför man kommer få cancer om 30 år. Men det är kanske bara jag som är känslig.

Så vet du att du har bott i Normandie ett tag:

- det irriterar dig inte längre att bilar/bussar vid rödljus inte stannar vid linjen utan på övergångsstället

- du blir sur om det inte finns något att äta till dessert

- det stör dig när folk från syd börjar att pussas på vänster kind när man hälsar

- du mobbar de från södra Frankrike för att de är arroganta och pratar lustigt

- du väntar inte längre på "klicket" som hörs när ett trafikljus visar grön gubbe

- du reagerar knappt när busschauffören börjar skrika på sopbilen som hindrar honom/henne från att köra i 110 km/h utan nickar bara och mumlar något om att de borde köra på nätterna istället för att hindra all trafik

- du förstår i alla fall en tredjedel av alla bildspråk och ordspråk (med tanke på att fransmän använder dessa ungefär varannan mening så är 1/3 ganska imponerande)

- du dricker gärna smaksatt öl (jordgubb, persika, twist, citron, you name it)

- du tänker på franska, även om du är helt själv

Les semaines passent trop vite!

Idag är det lördag. Igen. Jag vet inte vart mina veckor tar vägen, men de försvinner väldigt snabbt. Efter en lunch på stan med Kelsey så har jag nu varit duktig och städat tillräckligt för att kunna gå till receptionen på måndag och säga att mitt kylskåp är sönder (innan jag städade var det lite problematiskt att ens ta sig in till kylskåpet).

Denna helgen är jag normalt vis i Växjö och spelar rugby, men i år blir det istället en helg i Caen. Inte illa det heller med tanke på att vi har match mot Rennes i morgon och jag är tillbaka i tredjeledet. Idag är det dessutom Ghanas självständighetsdag så det ska firas ikväll! Jag har ingen aning om hur man firar det så det ska bli mycket intressant!

Förra helgen i Marcoussis var helt fantastisk! Jag tror att franska rugbyförbundets budget är större än ett afrikanskt lands statsbudget. I Marcoussis finns ett rugbycenter med byggnader för administration, boende för landslagsläger, restaurang, gym, sjukvårdsrum, swimmingpool, ett antal rugbyplaner med och utan tak, gympasalar och lite annat smått och gott. Jag lärde mig massor och fick prata franska hela helgen.

En av planerna vi tränade på

Annars är allt lysande. Jag lever livet, spelar massor av rugby och umgås med helt underbara människor. Förra veckan gav Amandine mig sin landslagströja som hon spelade i när franska damlandslaget vann över Wales. Jag började nästan gråta. Rent vädermässigt är Caen sig oigenkännligt sol och värme, vad kom detta ifrån? Men jag ska inte klaga.

Tröjan som jag fick av Amandine

Dans l'oeil de la tempête

För tillfället så sitter jag i mitt rum och lyssnar på vinden. Dagen började med sol och 13 grader. Jag lämnade paraplyet hemma. Dagen slutade med träning i ösregn och full storm. Jag har fortfarande lera lite överallt. Det är detta som kallas normandiskt väder... Annars hade en av våra lärare en rätt så intressant teori; det regnar bara två gånger om året i Normandie. Men både gångerna varar i sex månader. Toppen.

I helgen spelades det match mot seriens jumbo. Vi spelade uselt och förlorade. Till vårt försvar så var i stort sätt hela backlinjen nya på sina positioner. Nummer 10, nummer 13 (jag) och nummer 15. Detta underlättade inte saker. Jag tycker att man borde inse att jag inte ska spela center redan när jag hade svåra problem med att komma i matchtröjan som numera är klarblå. Vi ser ut som smurfar. Eller Schtroumpfs som de heter på franska.

På fredag så bär det av för uttagningsläger till franska u20-landslaget. Jag är en av 33 tjejer uttagna. Rätt så häftigt med tanke på att jag är svensk. Men när man står med på en lista på franska rugbyförbundets hemsida så känns det som att allt arbete jag har lagt ner på rugbyn var värt det. (http://www.ffr.fr/index.php/ffr/historique/2010/france_feminine_moins_de_20_ans)