Il fait froid

Jag ser på snöbilderna hemifrån och tycker det är helt okej att vara i 180 mil bort. Dock har det gått från att vara 8-10 grader till runt nollan. Igår var jag på rugbyträning med universitetet och höll på att förfrysa på vägen. Trots att jag hade skidjacka. Annars så är kylan utomhus inte särskilt illa. Däremot så kan man inte isolera i det här landet så det är svinkallt inomhus. Elementet i mitt rum är inställt på högsta temperatur men vid mitt skrivbord är det kanske 17 grader. Jag funderar allvarligt på att starta en isoleringsfirma med svenska snickare och tjäna stora pengar...

Annars så leker livet vidare. Vi fick tilbaka vårt medelbetyg av alla kurser och mina 16,129/20 räcker till en avancering till nivå C1, och var dessutom bästa resultatet av alla. Inte illa med tanke på att de första uppgifterna jag gjorde låg på 11-12/20. Jag är nöjd och ser faktiskt fram emot att börja på måndag.

Vad som dock verkar ha fått totalfnatt är brandlarmet i vår byggnad. Igår väckte det mig kl 8 och gick igång fyra gånger till innan klockan 11. Sen drog det igång igen vid halv 2 inatt. Jag förstår inte riktigt vad problemet är? Quel bordel...

För tillfället blir det väldigt mycket rugby. Träningar måndag, tisdag, onsdag, fredag förra veckan, match i söndags, 4 träningar denna veckan och i helgen är det dags för match igen. På lördag åker vi ner till Baskien för att spela mot Bayonne på söndag. Kul men intensivt då enkel tågresa tar över 8 timmar och vi lär vara hemma vid tre-tiden på måndag morgon. Sedan väntar 3 träningar nästa vecka innan jag, Reb, Océane och Chloe åker till Vichy med u20 regionslaget på fredag. Tyvärr har jag kommit på att min hud är överkänslig mot lera och torkar ut totalt. Detta är ingen höjdare när man spelar rugby i Normandie. Jag trodde lera skulle vara bra för hyn?

À plus tard!

Encore une semaine de vacances

Klockan är 13.18 och jag har hitills ägnat dagen åt att göra i princip ingenting förutom att stiga upp (vilket i sig krävde ganska mycket energi) och lyssna på fåglarna som slåss utanför mitt fönster. Men jag försöker intala mig själv att det är okej. Jag är trots allt inne på min sista lediga vecka innan mina lektioner börjar.

Helgen har varit alldeles utmärkt. I fredags kväll blev det en tur på stan och många timmars prat och film i Alberts rum tillsammans med Albert, Rashad och Rosaria. Jag vandrade hem vid 4.30-tiden på lördagsmorgonen lagom trött. Tröttheten var dock ännu värre på lördagsmorgonen då jag lyckades sätta in smörpaketet i mikron istället för brödet, vilket orsakade en liten eldsvåda. Men jag lyckades slänga upp mikron och fönstrerna i tid och undvek att sätta igång brandlarmet (igen).

Igår var det dags för match i Lille, avgång Caen 6.05, buss, match, buss igen och ankomst hos mig kl 22.50. Det blev en efterlängtad vinst 10-0, i det 4-gradiga vädret men det var långt ifrån bra. Monsieur Arbitre (domaren) var visserligen mest ivägen, men vi ska spela bättre. Jag fick dock spela hela matchen och gjorde min bästa match hittills så jag var nöjd. På vägen hem tittade vi på "Män som hatar kvinnor" dubbad till franska. Jag hade mest roligt åt rösterna som lät för jävligt (hallå, Peter Haber har inte en mörk mansröst?!) och hur vissa svenska namn knappt var förståliga. 'Häddästha någon?

Solen skiner trots allt idag och mina intentioner är att i alla fall ta en liten promenad och hämta lite papper på universitetet innan det är dags för träning.

La vie est belle!

Fredagen är äntligen kommen (som att det är något speciellt för mig då jag är ledig alla dagar...) och jag har för en gång skull haft en ganska meningsfull dag. För att återgå till gårdagen först så lyckades jag på min kvällspromenad först gå vilse och sedan hoppa på fel tram. Hur lyckas jag egentligen? Med tanke på att det var gårdagens stora bravader känns det som att idag är en lite bättre dag.

Efter att ha njutit av att gymma tre veckor på Nordic hemma i Kalmar är jag nu back to old school i campus 1s gymnastiksal där man får bygga ihop sina egna hantlar. Jag möttes dock av en liten överraskning; dom har köpt in ordentliga bänkar och man slipper nu ligga på nedslitna spetiga träbänkar när man kör bänkpress. Idag träffade jag också M. Liné, gymprof. som envist vill att jag ska tävla i de franska universitetsmästerskapen i....tyngdlyftning. Jag låter honom hållas för att han är undehållande... Jag tror det är grejen med fransmän som är entusiastiska, de blir väldigt undehållande för en svensk uppväxt med nej-nu-ska-vi-inte-ta-i-så-att-vi-spricker-mentaliteten.

Det roliga fortsatte i eftermiddags då jag avr en sväng på mediateket och övade hörförståelse när det helt plötsligt började drälla in lärare. Sylvie som jobbar i mediateket förklarade att de skulle ha ett möte men att jag kunde stanna och jobba om jag inte stördes av att de pratade. De fem första minuterna gick utmärkt, men sedan började det hela spåra ut och två av lärarna började skriva (ja, bokstavligt) på varandra och jag fick en rejäl uppdatering av min franska förolämpningsvokabulär. Sedan satt jag och tjuvlyssnade fascinerad över att detta accepterades och inte skapade någon förvåning hos de andra. Efter en kvart gav jag upp arbetet och blev i stort sätt utdragen av Sylvie och fick med mig två låneböcker, varav en som inte var till utlån, utan att ens registrera det. Jag tror detta kallas fredagsunderhållning.

Snart är det dags för sista träningen innan söndagens match i Lille. Det sa bli kul att spela flanker från start (för fjärde gången för ovalie), men mindre kul att bli hämtad kl 6 på morgonen. Lille ska vi egentligen vinna mot, men med bara två avbytare och vår snabbaste center skadad och ersatt av en betydligt långsammare flanker (klarade mig precis från att det skulle bli jag...) så lär det bli tufft, men jag hoppas!

Bonne weekend à tous!

Back in Caen

Efter 24 dagar hemma i Kalmar så sa jag i torsdags hejdå till mamma och Flisan för att åter igen bege mig till mitt älskade baguetteland. Resan gick som planerad, var bara lite irriterad på Kastrup då jag var tvungen att packa om mina väskor för att jag hade fyra kilos övervikt. Jag visste att jag eventuellt hade lite för mycket saker, men när jag kom till incheckningsdisken och det satt en svensk medelålders kvinna i en av diskarna tänkte jag att jag borde komma igenom. Jag vet inte vem jag försökte lura egentligen, svenskar är inte trevliga... Vad gör det för skillnad om jag har 24 kg i min incheckade väska och 4 kg i mitt handbagage istället för 20 kg i incheckat och 8 kg handbagage? Jag förstår inte grejen...

Det mesta av de 20 cm snö som drabbade Caen i tisdags hade redan smält bort när jag kom och idag finns inget kvar. Inte mig emot egentligen, igår var första dagen på länge som jag kunde gå ute utan underställ, skidjacka, mössa och vantar. Det kändes nästan som vår. Underbart! Annars var Caen sig likt. Efter en sväng på stan var jag ett laddat mobilkort, ett spårvagns/busskort och lite mat rikare och hade också insett att jag faktiskt var i Frankrike (var annars skriker kvinnan i ostdisken "Profitez!! Profitez!" och försöker locka till sig köpare till den extra fina brieosten lagom till helgen?). Efter lite mat var det dags för träning och det var skönt att få spela lite igen, fastän vi var förpassade till en gymnastiksal då planerna är avstängda (igen). Efter träningen följde var jag och en del av tjejerna och såg bion "Invictus" ,filmen om Nelson Mandela och VM i rugby i Sydafrika 1995, visserligen dubbad på franska men ändå. Dubbningen var inte lika usel som den kan vara och jag förstod nästan allt så jag var nöjd.

Det ser ut att bli en lugn helg. Söndagens match är inställd (den tredje på raken) så ikväll blir det att gå ut med de amerikaner som kommit hitills och på söndag blir det nog en sväng till marknaden och en första riktig baguette sen jag kom tillbaka.