Back in Caen

Efter 24 dagar hemma i Kalmar så sa jag i torsdags hejdå till mamma och Flisan för att åter igen bege mig till mitt älskade baguetteland. Resan gick som planerad, var bara lite irriterad på Kastrup då jag var tvungen att packa om mina väskor för att jag hade fyra kilos övervikt. Jag visste att jag eventuellt hade lite för mycket saker, men när jag kom till incheckningsdisken och det satt en svensk medelålders kvinna i en av diskarna tänkte jag att jag borde komma igenom. Jag vet inte vem jag försökte lura egentligen, svenskar är inte trevliga... Vad gör det för skillnad om jag har 24 kg i min incheckade väska och 4 kg i mitt handbagage istället för 20 kg i incheckat och 8 kg handbagage? Jag förstår inte grejen...

Det mesta av de 20 cm snö som drabbade Caen i tisdags hade redan smält bort när jag kom och idag finns inget kvar. Inte mig emot egentligen, igår var första dagen på länge som jag kunde gå ute utan underställ, skidjacka, mössa och vantar. Det kändes nästan som vår. Underbart! Annars var Caen sig likt. Efter en sväng på stan var jag ett laddat mobilkort, ett spårvagns/busskort och lite mat rikare och hade också insett att jag faktiskt var i Frankrike (var annars skriker kvinnan i ostdisken "Profitez!! Profitez!" och försöker locka till sig köpare till den extra fina brieosten lagom till helgen?). Efter lite mat var det dags för träning och det var skönt att få spela lite igen, fastän vi var förpassade till en gymnastiksal då planerna är avstängda (igen). Efter träningen följde var jag och en del av tjejerna och såg bion "Invictus" ,filmen om Nelson Mandela och VM i rugby i Sydafrika 1995, visserligen dubbad på franska men ändå. Dubbningen var inte lika usel som den kan vara och jag förstod nästan allt så jag var nöjd.

Det ser ut att bli en lugn helg. Söndagens match är inställd (den tredje på raken) så ikväll blir det att gå ut med de amerikaner som kommit hitills och på söndag blir det nog en sväng till marknaden och en första riktig baguette sen jag kom tillbaka.