Helgen i Vichy var fantastisk. Jag pratade, tänkte och drömde på franska. Helt underbart. Mindre underbart var att jag smällde näsan under min andra tackling under första matchen och blödde näsblod två dagar i rad. Men rugby är rugby. Lite elakt är det dock att vara så nära ett välorganiserat rikt rugbyförbund och veta att fastän jag jobbar dubbelt så hårt som mina franska lagkompisar aldrig kommer att ha samma möjligheter.
Jag är nu inne på min tredje dag med vanliga lektioner. Det kan nog bli helt okej förutom att vi har historiens sämsta schema. Och eftersom det här är Frankrike så är det ingenting att göra åt det. Men lektionerna är intressanta. Vi har detta året en prof. som låg i koma delar av förra terminen och blev hämtad av ambulansen under våran sluttenta. Ni vet hur vissa människor är galna på ett ofarligt humoristiskt sätt? Så är inte fallet med Prof. P. Jag och Ellen ska dock börja slå vad om hur många gånger han säger "ca va?" under en lektion. Vi kom upp i 34 igår och då räknade vi ändå inte de första 20 minuterna.
Vi lärde oss häromdagen att rätten till strejk står inskriven i konstitutionen. Jag tycker detta är sjukt komiskt. På tal om humor så har vi kommit fram till att fransk humor är att desarmera en bomb på alla hjärtansdag. Vi fick idag ett mail där de uppmanade alla som bor på campus 1 att lämna området innan kl 9. Klockan 17 ska arbetet vara klart. De uppmanade också de som bor i studentrum att lämna fönsterna öppna men att stänga fönsterluckorna för att det "minskar glassplittret vid explosion". Jag är mycket nyfiken på hur de har räknat ut att man måste säkra just 800m runt bomben med tanke på att jag bor 900 meter därifrån. Jag vill förmodligen inte veta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar