Semaine d'orientation,

Av olika anledningar har den senaste veckan inte varit som önskad, men jag är nu en hel del erfarenhet rikare. Under träningen förra onsdagen lyckades mitt ben fastna under två andra tjejer och knäckte till både i foten och knät. Mysigt värre, men efter ett par minuter kunde jag linka runt och konstatera att det inte var så farligt. På torsdagen blev det besök hos klubbens sjukgymnast som konstaterade att det inte var allvarligt men att det inte skulle bli någon match för mig på söndagen och att besök hos doktorn var nödvändigt då som han uttryckte sig "din fot är blå och dubbelt så stor som den andra, det är inte normalt". Inte? Jag följde i alla fall med tjejerna ner till Baskien och Bayonne där vi gjorde en skitmatch, förlorade med 23-0 och två av våra ordinarie spelare slet av korsbanden och blir borta i 6 månader. Det var för övrigt den femte och sjätte korsbandsskadan i klubben sen i våras. Det kommer att bli svårt att ta sig till semifinal i år....

Nu är jag halvvägs igenom vår orientationsvecka (4 dagar då vi bara har lektioner mellan 8.30 och 12.30 och inte gör speciellt mycket) och har insett två saker: 1) att ha lektioner är oerhört tröttsamt 2) vår litteraturlärare kan vara den tråkigaste människan i Caen. Dessutom ser han ut som en förhistorisk människa. Jag ägnar tiden åt att försöka komma in i rugbytänk till helgen. På fredag bär det av till Vichy för en u20-turnering där jag spelar för sektor Grand Ouest. Jag taggar för fullt.

För övrigt så börjar jag nu vänja mig vid livet i Caen och franskan lite för väl:

*När brandlarmet tjöt idag och jag såg en kille som gick ut från sitt rum för att kolla vad som stod på undrade jag om han inte hade något bättre för sig

*Jag svär på franska även fast jag tänker på svenska eller engelska

*Jag köper olika sorters bröd på olika bagerier då jag är kräsen och vet precis på vilka ställen jag de olika brödsorterna är godast. Detta gäller även om jag måste ta en omväg runt halva stan. Och attt köpa bröd på Carrefour (typ Maxi) är en synd

*Jag har totalt slopat allt som heter fika och mellanmål, äter aldrig middag före 20.30 och avslutar alltid måltiden med frukt eller dessert.

Slutsats: läget under kontroll men om jag börjar prata engelska med fransk brytning och tycka att strejker är en bra lösning på problem så hämta hem mig.